Sanningen om Alice Framhävd Het!

I början är hon för bra för att vara sann, den nya väninnan Alice som nästlar in sej hos Kathrine. Men väldigt snabbt försår man att det är något knepigt med tjejen och man läser ivrigt vidare för att så småningom komma till bokens clou - gåtan om vem hon egentligen är den där Alice.Gåtans lösning anande jag dock inte förrän framemot dom sista sidorna.
Alice kunde lika gärna, med en annan handling, vara en tjej i 10-årsåldern eller en väninna i 4o års åldern - såna som hon finns, eller - kanske inte riktigt ändå - det känns som om hennes karaktär spårar ur lite mot slutet av berättelsen.
Tänker definitivt sätta boken i händerna på min dotter!/ Lingan

Själva handlingen i Sanningen om Alice tyckte jag redan från början var deprimerande. Allt från det första kapitlet, som är lite av en epilog till huvudberättelsen, till när man får veta vad som hände med Katherines syster och när hon först möter Alice, allt är genomsyrat av en överhängande mörker som jag störde mig på i början. Men när jag väl börjat komma in i boken - som var riktigt lättläst och skriven på ett sätt som får varje slut på ett kapitel att kännas som en cliffhanger inför nästa, så lyfte mörkret något.

Jag är inte riktigt förtjust i när det hoppar mellan olika tidpunkter i huvudpersonens liv utan tydliga markeringar för när detta sker då det är lätt att bli förvirrad och det är inte riktigt lika spännande när man har en aning om vad som kommer ske i slutet. Men det för ändå historien framåt på ett bra sätt och man blir sugen på att läsa mer och mer, det går inte att lägga ner boken förrän man fått veta allt.

Det finns en sak som jag tyckte var onödigt i skrivandet och det är när James byter från "Jag" och "Vi"-form till "Du"- och "Ni"-form. Som för att distansera karaktärerna eller få oss läsare att känna oss mer delaktiga. Det kändes bara konstigt och jag gillar inte när det bryter av på det viset.

Så trots att jag tycker att boken var väldigt förutsägbar och har sina brister så tycker jag om den. Den hade det där lilla extra som jag gillar med ungdomsböcker och spännande är den verkligen. Intressant skriven och en streckläsarbok som jag rekommenderar till både unga och vuxna.

När jag börjar läsa Sanningen om Alice så får jag känslan av att jag har läst den förut. Dels handlar det om att många böcker flirtar med 70 och 80 talet vad det gäller typsnitt, och det gör man här med, och dels pga av att språket och huvudpersonernas relation känns gammalmodiga. Placering i tid känns oklar och mycket av berättelsen känns tillrättalagd. Det är schablonpersoner i en historia som går på räls. Man får inget utrymme att gissa vad sanningen om Alice är eftersom allting pekar åt samma håll från början. I slutet när konfrontationen äntligen sker är anklagelserna Alice kommer med är så befängda att man kan inte förstå varför Katherine skulle ta åt sig överhuvudtaget.
Även om boken inte riktar sig till mig som målgrupp så uppfattar jag att James underskattar flickor i övre tonåren en aningen. Det är synd, med lite mindre övertydlighet skulle historien kunna verkligen ta tag och bli en spännande katt och råttlek.
Maria/Bokdebutant

Vem är den egentligen tänkt för? Mitt tjugo-åriga jag slukar den här boken en sen natt. Katherine låter mig följa hennes väg till sanningen i samma takt som hon själv. Jag bär en obehaglig närgången känsla från Alice redan från första mötet med henne. Alice vänder ut och in på sitt eget mörker och trots detta kan jag inte uppbåda någon som helst sympati för henne.Under läsandets gång blir det för mycket av allt för mitt nuvarande jag medan mitt tjugo-åriga jag bejakar berättelsen hungrigt och vidöppet. Jag kan tänka mig att detta är ett nytt tag på Victoria Holts berättelser om unga kvinnor och deras spännande äventyr som jag slukade för 30 år sedan. Men så mycket mer makaber miljön och beskrivningarna har blivit i vår tid. Omslaget till boken säger mig något helt annat än vad innehållet visar sig vara. Hade jag inte fått denna bok i min hand utan valt bland böcker i en hylla så hade jag nog inte ens lyft ner den för att läsa baksidetexten just på grund av omslaget. Men nu kan jag rekomendera denna till alla gymnasielärare som vill få igång elever att läsa! Det borde lyckas redan från första sidan.