Tareq Taylor - Om mat och kärlek Het!

Ytterligare en kokbok till samlingen! Jag älskar i och för sig kokböcker. Har en hel drös, som är tänkta att ge mig inspiration - i vardagen som till fest. Måste dock erkänna att de är ytterst få av dem som jag VERKLIGEN använder.

Personligen känner jag inte till Tareq Taylor, men det säger säkert mer om mig än om honom! I en tid då bokförlagen satsar mer på VEM som skriver kokboken än på VAD den handlar om kan det säkert vara rätt att blanda recept och personliga återblickar. Men i ärlighetens namn har jag inte tid att fördjupa mig i Tareqs berättelser. Det är recepten som intresserar mig. I alla fall om jag köper en kokbok...

Formmässigt är boken snygg. Benny Mårtensson har gjort ett bra jobb och skapat en ren och modern form. Blandat "live-bilder" med rena stilleben. Det skapar en dynamik och gör boken "bläddervänlig".

Det här är en kokbok som säkert skulle kunna hamn i min bokhylla, men trots det inte bli en av de få som jag tar fram och inspireras av på riktigt.

När man läst boken vill man direkt sätta igång och laga maten.

Tareq Taylor blandar egna livserfarenheter från barndom till vuxen med recept knutna till olika årtionden. Problemet med denna kokbok är att man får för lite av allt. Viktiga händelser i Tareqs uppväxt och liv blir berörda och sårskorpor dras loss. Men ingen egen reflektion ur erfarenheterna utan mer ett rop på revansch. Det är synd för det förtar lusten på recepten. Jag fastnar i tillbakablickarna och mår illa av sorgen jag känner när Tareq delger oss sin hämnd på klassåterträffen med sina plågoandar. Där bläddrar Tareq i sin bunt av tusenlappar för att betala en drink på nittio spänn och den värsta klasskamraten är inte bara flintskallig utan också både arbetslös och frånskild. Jag citerar Tareq: ”Ha! Där fick du för det du utsatte mig för, ditt pucko. Det kan du ha!”. Visst förstår jag att Tareq tyckte det kändes skönt men… det är så omnipotent!! som om det som drabbat klasskamraten endast beror på hans barndomshandlingar mot Tareq. Det finns en skillnad mellan biorafi och kokböcker och det är inte lätt att blanda dessa genrer. I mitt tycke skulle Tareq satsat på antingen det ena eller andra. Som det känns nu bläddrar jag hellre i den gamla hederliga ”Vår kokbok” än letar fram recept från denna. Jag vill inte ha sårskorpor i maten. Bokdebutant/Jenny

Jag föll för Tareq Tylors kokbok. Den är personlig och beskriver hans kulinariska resa både i världen och i tid. Intresset för mat tar form på 70 talet i Malmö och går fram till 2000 talet. Man får ta del av alla hans motgångar i skolan, mobbningen som tog fart bara pga något så enkelt som ett annorlunda namn, men också uppmuntran han fick hemifrån att göra det han kände passion för.
Som Malmötös känner jag igen allt, restaurangerna, miljöerna, skolorna. Jag växte inte upp i samma stadsdel men jag bodde senare som ung precis runt hörnet på Årstiderna och har druckit öl på 27.
Det är charm och nostalgi, med bilder från familjealbumet och bilder på den värld Tareq lever i nu; familj, köksträdgård och maten.
Vad jag invänder vid efter att ha läst den och tittat efter recept att laga är att jag saknar variation på rätternas tillgänglighet. Ser man på programmet Trädgårdsfredag, så får man ta del av hur Tareq tar tag i en ingrediens som man ger honom, och men rätt enkla medel (gasolkök) men med fantasi och ovanliga tillägg skapar något underbart gott. Det saknar jag i kokboken.
Boken får mig inte att hasta till mataffären och köket och ändå tycker jag den var väldigt rolig att läsa.

Förra året gavs det ut en (1) kokbok om dagen enbart i Sverige. Under 2011 beräknas det bli ca två om dagen. Då gäller det att man har ett koncept som gör att man bryter av från mängden. Enbart snygga foton eller läckra teman räcker inte. Tareq Taylor har sitt namn och sitt kockkändisskap att bygga på när han ger ut sin första bok.

En slags memoarbok om Tareqs karriär under årtiondena, från småpojken som var lycklig med morfar i köket till gourmetkocken idag. Där han delar med sig av händelserna
i livet som formade honom, även om boken framförallt handlar om hans yrkeskarriär.
Han delar även med sig av sina recept, både användbara och de vi aldrig kommer att göra. Fonder t ex vem gör det idag?

Dock behöver inte kokböcker alltid vara instruktiva,även om jag föredrar det. Inspirationen är minst lika viktigt.
Tyvärr når inte boken upp till någondera. Det är bara
en trevlig bok, men inget mer.