En människa föddes i Moskva Het!

Tanja Dianovs debutbok är samtidigt hennes självbiografi. Den handlar om hennes uppväxt och händelserna som har format henne till att bli människan hon är idag. I kronologisk ordning beskriver hon sitt liv där hennes brytpunkter som döden, mobbning eller ärlighet, dvs allmängiltliga skeenden, pågår samtidigt som gamla sovjetunionen går mot sitt fall och där marknadsekonomin gör sitt intåg legalt. Vi får följa henne till dags dato och sitt nuvarande liv i Sverige med man och barn. Tyngdpunkten ligger på det personliga planet men köandet och fattigdomen i gamla sovjetunionen lurar hela tiden i bakgrunden.

Berättelsen i sig, utan att förneka det svåra i att ha växt upp i gamla sovjet, är ointressant. Jag förstår inte riktigt varför hon har skrivit boken och vilka Tanja vill nå. Det är en berättelse som påminner om det vi berättar om oss själva, när vi träffar nya vänner eller en ny man. Utanför den kretsen tror jag det blir svårt att hitta läsare.
Boken är fylld av floskler och saknar djup när den unga människans liv i Moskva skildras. Bara ett exempel är när Tanja pratar om "läxan från ideologisk barndom", den tycker jag mig känna igen från flera olika länders och tidevarvs ungdomar. Dessutom drar hon många amatörpsykologiska slutledningar, men hon gör dem till universella sanningar trots att det enbart är hennes personliga åsikter. Att ha varit med innebär inte jämt att man har gjort rätt analyser.
Det finns tyvärr inget nytt som vi inte vet om de yttre ramarna i att växa upp i ett gammalt kommunistiskt land med planekonomi. Inte när det gäller kuppen och inte när det gäller varubristen och inte ens när det gäller hur man bearbetar sorg.
Det blir en tunn bok. Det är synd då Tanja egentligen hade ett fantastiskt ämne att skriva om. Men hon slarvar bort alla möjligheter.
Språket är ett kapitel för sig. Det är oerhört krystat och rent felaktiga användningar av ord. Även hänsyftningarna blir tokiga . När man gör något i skrift, bör man läsa igenom allt ordentligt med en stark rödpenna. Har man dessutom ambitionen att ge ut en bok, bör man be en proffesionell yrkesmänniska ge feedback på det man har skrivit. Som läsare har jag rätt att kräva en korrekt språklig text.

"Ett land i agoni", så förklarar Tanja Dianova själv livet i sitt forna hemland. Hon beskriver målande, fänglslande och med ett rikt smyckat språk, sig själv, under sin uppväxt, som ett starkt och udda barn i en kamp, under livet och uppväxten med den "självklara" kommunismen. Gripande och sorgliga händelser på livets väg danar hennes karaktär och formar henne till den människa hon blir.Hennes och moderns kamp för överlevnad, människornas självklara vardag i ett liv med köer, undantagstillstånd, sorg, hjälplöshet och glädje över de små positiva under som sker var dag, trots allt. En kortroman som man sträckläser, som ger en del förklaringar för oss i västvärlden hur det egentligen var att växa upp i Sovjetunionen under dess resa till att formas till nuvarande Ryssland.