Åsen Het!

Det jag främst vänder mig mot i boken är att den är så trist, melakolisk och grå. Inga ljusglimtar finns egentligen och när det eventuellt blinkar till i ett hörn så släcks den lilla lågan snabbt. Jag läser ut boken och käner mig trist, melakolisk och grå själv, hu!
Sofi hade i en annan form säkert fängslat mer, nu blir hon mer en smula ångest hos läsaren, slitandes sitt anletes svett med sin döda syster på axeln.

Det ryms ett helt universum mellan raderna i Katarina Fägerskiölds debutroman. Så mycket som är outtalat och efter en andra läsning inser man att den mängd av tolkningsmöjligheter som finns i de sammansatta meningarna faktiskt är fler än en. Som om huvudpersonen Sofi ger oss en tillrättalagd version av sin dagbok.

Det är inte någon lantidyll som presenteras från gården där hon arbetar som en forntida piga. Det är hårt arbete och det ligger en hinna av grå monoton vardag över sidorna. Sofi sitter fast, menar hennes arbetsgivare ”du ger bort dina bästa år här”. Envist fortsätter hon dag efter dag. Hon verkar sakna egen vilja eller är det kanske bara ett sökande efter identitet som leder henne. Att hon på ren tjurighet går livets hårda skola i väntan på att något annat ska hända. För det är en osäker tjej som utnyttjas av såväl sin arbetsgivare som av den labile pojkvännen hon inte får det att fungera med. Det är en ung kvinna som även har en ytterst komplicerad relation till sin döda syster vars betydelse i romanen är en av flera saker jag har svårt att tyda.

Författaren sätter tonen med ”du ger bort dina bästa år här”. Jag får inte själv bestämma om jag tycker Sofi verkligen slösar bort sitt liv. Det stör min läsning då jag får uppfattningen att författaren anser det och romanen vill föra det i bevis.

Historien tar aldrig någon oväntad vändning. Som läsare luras man in i samma monotona lunk och förväntar sig inte något utöver stängsla, slakt eller barnpassning. Samma förväntning som Sofi bär på. I den meningen bjuder inte texten på ett berättande i klassisk mening. Det är mer behandlingen av språket och det faktum att flera av de till synes enkla meningarna döljer något mer som gör att det blir läsvärt, som gör det intressant att se vad författaren bjuder på härnäst.

Katarina Fägerskiölds debutbok Åsen handlar om en ung kvinna, Sofi, som arbetar på en gård. Boken beskriver Sofis tankar kring det monotona arbetet och hur livet på landet långsamt urholkar hennes vilja att ta sig för något nytt, eller är Sofi på landet för att undvika att ta sig för något annat? Det är mycket troligt.
Boken baksides text beskriver Åsen som en historia om att slösa bort sitt liv och det kan tyckas att Sofi gör just det på gården. Hon låter sig ledas runt utan att bestämma något. Vi får veta att rädslan och oron kring sysslorna förlamar henne, samtidigt som hon under hela boken faktiskt är aktiv och tar tag i sina sysslor, slaktar djur, bygger stängsel och passar otacksamma barn.
Sofis döda syster Rosmarie finns i bakgrunden, hånande och krävande som att påminna Sofi, om än brutalt, att livet är kort och ska levas. Det är försvarbart och säkert riktigt, men jag kan inte hjälpa att jag under läsandet börjar ifrågasätta vad detta liv är som Sofi antas skulle leva istället. Inte så att man ska slösa sitt liv, men vilket liv är då ansett som ett liv utan slöseri? Sofi gör i slutet av boken en ändrig och en i mångas ögon säkert stor och viktig sådan men hamnar kanske egentligen i samma situation, bara någon annanstans.
Vårt kulturella manuskript säger oss att vi ska resa, förverkliga oss själva och leva rika liv. Om Fägerskiöld menar boken som en motsats till denna förväntan på livet och vad livet ska vara så ser jag en öppning för den diskussionen, men eftersom hon själv bestämt att Sofis liv är ett slöseri så vet jag inte vad hon som författare vill här. Kanske är boken bara glimt in i en människas liv, ett ögonblick av hur ångest över det förflutna och valen man gjort kan förlama och lägga grund för hur man sen väljer att agera, eller inte kunna agera. Och att valen man gör blir inte alltid som man tänkt sig vare sig man arbetar på lanbruk eller reser i Thailand.