Inunder

Inunder av Ann-Marie Tung Hermelin handlar om Alice som efter att ha förlorat sin stora kärlek i en krigsolycka och strax därefter sin mormor som varit hennes trygghet isolerar sig på en väns lantställe för att skriva. Alice har levt ett privilegierat liv på internatskolor och i olika delar av världen, men tvingasts bosätta sig i Sverige efter mormoderns död. Hon upplever tillvaron i Stockholm efter ett liv utomlands som torftig. Hennes relation till övriga familjen både i Sverige och utomlands är spänd och Alice lever i ett utanförskap både i sin egen familj och i samhället.
Boken tar upp viktiga ämnen som rasism, etnisk rensning, klasskillnader och kvinnoförakt. Men framförallt handlar boken om Alices förlamande sorg. I förlusten av sin mormor förlorar Alice trygghet, förbehållslös kärlek och tillhörighet. Mormoderna hus och alla ägodelarna drivs in av Alice morbror och Alice får inte ens besöka huset där hon i stort sett växt upp. I Paolo, den stora kärleken, förlorar Alice löftet om samma villkorslösa kärlek i framtiden.
Alice spenderar sin tid med att sortera i minnena.
Det är stundtals väldigt vacker och starkt skrivet men också kolossalt pretentiöst. Det hjälper inte att Alice själv mellan varven reflekterar över svulstiga eller naiva uttryck i dagböcker och brev.
Alice är lyhörd för sin egen sorg men sträng mot omgivningen. Hon beskriver noga vad som är rätt och fel, fint och ful, värdigt och meningslöst. Hon skriver att, ”varje ögonblick ska vara meningsfull”. Konst är meningsfullt, hög musik på bar är ovärdigt slöseri med tid, (och ändå får vi genom Alice aldrig någon djupdykning i konsten, utan presenteras med lättillgängliga och uppenbara konstverk).
Mat är en mycket viktig del i Alice liv, rätt mat. Måltiderna med grand-mere i Frankrike är noga dokumenterade. Som ung med sina väninnor äter de fois-gras och dricker champagne vid så enkla tillfällen som tjejträff. Även i sorgen är Alice noga med att inte bara äta ost, utan pecorino, inte honugn utan kastanje honugn. Alice ligger inte på ett rött(lila) eller ett av sorgen blekt överkast, utan "på det malvaröda". Det känns tillrättalagt och sorgen ställs på avstånd. Man får som läsare ingen plats att andas och det blir svårt att ta till sig Alice och hennes smärta. På ett sätt kan jag förstå behovet av att rationalisera varje ögonblick till det perfekta minnet, och att sorg kan spetsa sinnena, men inte i varje sekund. Alice pratar om sin tomhet, sin smärta men vi får aldrig riktigt uppleva den.
Boken har i ramberättelsen stoff för flera böcker och skulle behövt struktureras. Det är en svår balansgång att skriva om världens orättvisor från ett överklass perspektiv, inte för att man som privilegierad inte kan känna samhällsansvar men läsaren måste få bli inbjuden annars finns det ingen anledning att läsa. Tung Hermelin nuddar vi de olika ämnena men djuplodar aldrig. Själv hade jag önskat att Tung Hermelin berättat grand-meres historia. Det var den tråden jag följde genom boken och som jag gärna skulle velat veta mer om. Det är också i berättelsen om mormodern som Tung Hermelins språk och iakttagelseförmåga kommer till sin rätt.