Hej alla,

äntligen semester och jag har skrivit klart mitt psykologiska deckardrama. Och ja, jag byter genre nu och det känns härligt att få skriva genrefritt och inte placeras i ett fack. Jag vill kunna skriva om det jag vill, känner för, blir inspirerad av.

Tänkte dela med mig av ett tips till alla er som skriver där ute: Nu när jag äntligen blev klar med mitt manus så lade jag ned extra mycket tid på följebrevet eller manuspresentationen. Den här mallen använde jag:

1) Personligt tilltal i presentationen till förlaget, "Hej, Nordstedt Förlag!" t. ex. Sedan berättar jag varför jag valt just ders förlag för mitt manus.

2) Presentation av manuset - kortfattat återger jag handling i form av manusets byggstenar; karaktärer, tema, genre.

3) Beskriver varför manuset behövs, vilken läspublik den kan tänkas attrahera etc.

4) Lite om mig själv, vem jag är, vad jag tidigare har skrivit, vad jag vill med mitt skrivande, blogg osv.

5) Kontaktuppgifter

Ja, testa den här så tror jag att du lyckats en bra bit på vägen. Jag gjorde en annan sak som jag inte gjort tidigare - jag skickade förfrågan om förlagen ville läsa ett smakprov på manuset, ungefär mellan 30-40 sidor, och flera förlag har svarat.

Dagsläget = mitt manus ligger nu på förlag i sommar o läses trots semestertider o annat - tjoho!

För er som vill följa mig så har jag en annan blogg:

http://edgrenskan.blogspot.com

Det var ett tag sedan jag var och skrev.

Har varit fullt ös kan jag lova. Maj månad för en lärare betyder inget liv förutom jobbet : )

Nu börjar det och dra ned på takten, vilket är otroligt skönt.

I mitt skrivande är det full galopp. Har fått en refusering på ett ungdomsmanus som jag nu håller på och redigerar samtifdigt som jag försöker hitta nya potentiella förlag. De nya förlagen ploppar upp överallt och som författare blir man sååå glad att det finns människor som fortfarande tror på bokbranschen och att driva förlag. Det är inte bara de stora jättarna som ska överleva denna bransch.

Idag damp det ned ett mail från min förläggare. Hon berättade att BTJ: s inköpschef hade kontaktat henne idag och berättade att de håller på och gör sitt lilla "Godbitshäfte" som de kallar det. Där samlas de bästa utgivna barnböckerna under våren 2012 - och där finns min barnbilderbok "Se upp för Argmonstret" Jag är såååå lycklig. Och så tar jag nya tag och skriver på nytt. Vad gör en refusering eller två - jag vet ju ändå att jag kan skriva.

Så, nu börjar manuset lida mot sitt slut och så även samarbetet med denna underbara författarkollega.

Ja...vad händer härnäst? Vill hon skriva något mer tillsammans med mig, eller?

Jag summerar detta samarbete så här:

Tokigt, galet, kul, inspirerande, nyttigt, lärorikt, tankekullerbyttor, högt i tak, prestigelöst, naket och jag ångrar i en sekund att bjöd in henne i min annars så ensamma författarvrå. Man har roligare om man är två.

Om du funderar på att göra som oss: Ha en någorlunda klar idé över genre, budskap, karaktärer, intriger o lösningar.

Bolla idéerna fram o tillbaka för att se om ni kan hitta en gemensamhet i ert skrivande. Byt manus varannan vecka, skriv kapitelvis, tänk också i bilder.

Lycka till!

Recensionerna på min bok "Den magiska bokskrivaren" har börjat ramla in och jag blir så glad över att det finns människor där ute som tar sig tid att läsa min debutbok.

Och det roligaste verkar vara att många gillar den. Dock inte alla och jag själv gillar ju inte heller allt jag läser ibland men all respons är verkligen välkommen. Det är av responsen och kritiken jag kan fortsätta utvecklas som skribent.

Stort tack alla ni där ute!

Ja, det har jag själv undrat länge. Efter att ha sträckläst boken "Cirkeln" så blir jag så nyfiken hur de gjorde. Vem kläckte idéerna? Vem kom på titeln? Växelskrivning och i så fall hur? Jag är mycket imponerad av deras storverk och nyfikenheten drev mig vidare i tankarna. Skulle man kunna göra så, samarbeta med någon? Men med vem i så fall??

Jag tänkte så här:

Det måste vara någon drifitg människa, precis som jag, för då rullar tempot på och driver manuset framåt.

Någon kreativ, smått galen, modig människa.

Samt prestigelös. Det får inte finnas några tveksamheter - man måste vara beredd på att komromissa lite och det kan vara nyttigt och lärorikt att skriva tillsammans med någon annan. Det annars så ensamma arbetet kan lyftas upp några dimensioner och utveckla mig som skribent. Bara om jag vågar öppna dörren. Och det har jag gjort nu och jag ångrar det inte för en sekund....

Så kul, så roligt och spännande varje gång jag har skickat iväg manuset och väntar på vad den på andra sidan ska tycka och tänka.

Rekommenderas starkt.

Här följer lite matnyttigt till den som funderar på att skicka iväg sitt manus till förlag:

* Kolla upp utgivningsprofilen på förlaget, tar de emot manus för viss genre eller allt?

* Synopsis eller inte - skriv gärna ned tyngderna/grundstenarna i manuset på ett separat papper. Berätta varför detta manus ska ges ut, vad som är viktigt med det som står, vad du vill med det här manuset. Du beskriver själva kärnan kan man säga.

* Följebrev - berätta om dig själv, vad du gör och tidigare har gjort. Marknadsföringen av boken, dina tankar om detta är också viktiga. Om du har blogg, FB osv. Andra kontakter/kanaler.

* Ta reda på hur lång tid du kommer att få vänta innan svar. Du kan också, om du vill, meddela förlaget att du sänt till flera andra förlag.

OM FÖRLAGET KONTAKTAR DIG:

* Avtal - vad finns? Om du känner dig osäker kan du alltid kontakta författarförbundet som ger juridisk rådgivning till dig som är debutant. Det finns även bra länkar att klicka sig vidare på och se vad som gäller.

* Hur lång tid innan manus ska vara klart? Hur lång tid innan det ska ges ut?

* Vem ansvarar för texten? Kolla upp om det finns kunnigt folk på förlaget som korrekturläser eller inte. I annat fall kan du anlita någon privat för granskning av text.

* Hur mycket ska tas bort/strykas/ändras eller skrivas om? Detta måste man avgöra själv, vad som känns rätt för just din text. Men tänk på att inte ta bort för mycket av din grundidé, försök att behåll själva stommen i berättelsen.

* Inför utgivning - vem sköter reklam? Visitkort? Kontakt med tidningar?

* Utgivning - releasefest? I egen regi eller ordnar förlaget med detta?

* Hur vet folk att ens bok finns? Ja, genom massiv marknadsföring. Bloggar är bra, skrivarsidor (som Bokdebutant etc), via tidningar.

Ja, detta är lite saker man kan fundera över när man väl bestämt sig för att våga! Och det är ju klart att man vågar!

Nu är min bok på tryckning nr. 2.

Denna gång ska alla slarvfel från korrekturläsaren vara åtgärdade.

Usch, vad tråkigt det är när det inte blir som man hade tänkt sig.

Har läst massor av recensioner de senaste veckorna på nya och gamla böcker som givits ut.

Alla tycker och tänker, granskar, petar, skrapar och ibland känns det som om man letar efter fel.

Och visst blir man arg när man hittar fel i böcker men någonstans är det mänskligt med en och annan miss. Det får bara inte bli för mycket så det stör berättelsen, så att man får svårt att hänga med och istället riktar fokus på just de språkliga felen.

Men vem är den som ska kvalitetssäkra texten innan den finns ute på marknaden? Är det jag som skriver eller förläggaren?

”Poesi – bara för dårar,

tycker de som inte vet att ord kan sjunga vackra melodier

som väcker sinnena till liv.

Jag är mätt på ord som mördar,

skändar, sviker, gör illa.

Vill ha annat nu och

tänker inte be om ursäkt för det.

Berätta om det som tänks i vardagens tristess,

i glädjen, i slentrianmässigt liv.

I  det kan jag ta till mig, känna igen mig i.

Få mig att skratta och le en smula,

gör mig upprörd och engagerad,

ifrågasätt normalitetens vidriga mall,

ta mig ut på okänt vatten.

Poesin – kom hit och vilseled oss totalt,

få oss att känna känslor igen, sätt igång konserverade tankar.

Få oss att bli levande igen.” 

Visst är det härligt, att leka fram orden och låta dem få dansa fritt, få ställa sig vart dem vill i den ordning som känslan visar.

Det har varit en tröskel att ta sig över, ett nålsöga att komma igenom och en hel massa sömnlösa nätter och kramp i fingrarna - men det var värt varenda dugg. Och jag skulle resa samma resa igen och igen, bara så du vet.

Ge aldrig upp ditt skrivande. Vem som än säger något annat - ge aldrig upp. Du kommer att slå igenom.

”Ord är något som är, som kommer att bli,

som har varit någonstans och vill berätta för omvärlden

om sina äventyr.

Det är jag som har fått förtroendet och i uppdrag att förverkliga det.

                                          /Författaren”

Jag har alltid skrivit dikter men nu har det varit lite paus ifrån det ett tag.

Tänkte dela med mig utav sådant som jag skrivit, så att ni får ett hum om hur det kan se ut:

” Vilka är de som sitter och läser mina texter?

Granskar, tycker, tänker, pekar, stryker,

fnyser, hånar, fånar sig,

rånar mig på mina ord?

Fantiserar om pinnsmala herrar med mustascher som krumelurer,

välstrukna skjortor med doft av antikvariat, med damm på axlarna.

Om lönnfeta kvinnor i alldeles för små kläder som stramar upp korrektheten,

plutiga läppar i blodig färg som hungrar efter ett nytt byte att sätta glupskheten i.

I stora byggnader som ekar tomhet,

med rum av sten och marmor,

kommer mitt blödande hjärta in i ett förslutet konvolut

och bringar liv till allt det döda, det stagnerande, det traditionella.” 

***

”Jag låter pennan få tala om

mina, dina, våra tankar,

drömmar, fasor, känslor

livets små stunder av total kaos, av total lycka.

Pennan går sin egen väg ibland,

skapar poesi, melodi, fantasi,

målar scener ur verklighet,

i nu och sedan och då.

Ibland fångas pulsen,

impulsen som driver,

snabbhet blandas med kvickhet,

rappt, bitskt, för jävligt.

Annat blir inåt, svårt,

tråcklar sig in i själen den mörka,

gnager sig utrymme i tanken,

ständigt närvarande mörker. "

Igår hade jag bokprat och högläsning på Luna Kulturhus i Södertälje och en skolklass var inbjudna.

Allt gick kanonbra. Jag hade förberett läraren och bett henne att titta på bokens omslag på hemsidan inna vi skulle träffas. På så sätt kunde hon redan där sätta igång tankar och funderingar i barnen.

När de kom ställdes många frågor - om omslaget, om mig och om hur man blir författare. Barn är så härligt fria i sina frågor och det gillar jag.

Vi pratade om omslaget och många tyckte det såg spännade ut men också lite läskigt. Någon tyckte att trädets rötter som slingrar sig runt boken såg ut som något läskigt djur.

Jag läste ungefär 15 sidor i boken och vi samtalde sedan om de olika gestalterna. Vem man skulle vilja vara och varför. När högläsningen var klar fick barnen gestalta sina egna "inre bilder" utifrån det som jag hade läst för dem.

Detta resulterade i flera mycket fina illustrationer som nu kommer att få ta plats på "Den magiska bokskrivarens" egna hemsida.

Eleverna fick med sig en liten lapp med info kring var och hur man kan köpa boken samt hemsideadress till "Den magiska bokskrivaren"

Till läraren hade jag gjort en liten handledning i hur man kan använda min bok i klassrummet.

Jag tror och hoppas att jag inspirerade och att arbetet kring boken fortsätter, även om jag inte är med.

Detta upplägg rekommenderas för alla som ska bokprata med barn och ungdomar.

Igår läste jag ett blogginlägg som handlade om att man på biblioteken runt om i Sverige sorterar och åldersbestämmer vissa genrer.

T ex den genren jag själv skriver i, fantasygenren, menar man är bara till för barn och ungdomar och inte vuxna. Vem har bestämt det? Är böcker åldersbestämda? Visst skriver man för att nå en viss målgrupp ibland men det utesluter ju inte andra läsare. Kan det vara så att vissa genrer inte riktigt är "fina" nog att synas tillsammans med anna litteratur?

Jag blev konfunderad över detta inlägg och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur vi i skolans värld ska inspirera barn till läsning och väcka lusten. Vad gör jag om ett barn vill läsa "fel litteratur i fel ålder"? Säger jag nej, då?

Vem säger nej till böcker?

Inte jag. Mina egna böcker vill jag ska läsas av den som vill och är nyfiken. Oavsett ålder. Låt boken få vara fri!

Ganska snabbt bestämmer jag mig för vilken åldersgrupp som jag ska skriva för.

Detta för att sedan bygga upp karaktärer som ligger nära just den specifika målgruppen.

Jag funderar mycket över:

Utseende, vardagligt, något spännande, iögonfallande, unika drag som kännetecknar just denna personen, något som jag själv skulle vilja ha haft eller något motbjudande/avvikande.

Egenskaper/Förmågor/Speciella talanger - Hur kommunicerar personen? Vad för slags språk, vårdat, slang, kommunicerar på annat sätt osv.

Hur vill jag att läsaren ska känna för karaktären - ska det förbli så eller kommer man under berättelsens gång att ändra uppfattning??

Ska det finnas med andra personer som är viktiga för berättelsens progression?

Nyckelpersoner - vad har de för syfte och varför. Detta får man oftast veta någonstans i mitten eller i slutet av en berättelse. De kan vara ganska obetydliga och genomskinliga i början för att sedan få ta mer plats. Vissa karaktärer måste få växa fram i en berättelse, jag brukar hålla inne med mycket och släppa information allt eftersom tiden går. På detta sätt skapar man och bygger upp stämningar, förvirringstillstånd hos läsaren (på ett positivt sätt) och läsaren får klura lite. Sanningen kanske inte riktigt var som man hade förväntat sig.

Ja, så här kan det se ut när jag bygger karaktärer.

Söndagen den 5/2-2012, den dagen då mitt liv har hittat en annan väg.

Min efterlängtade bok, mitt lilla litterära skötebarn ska visas upp för publiken nu. Känns stort att lämna ifrån sig sina ord, sina tankar som efter en tid blev ett barnboksmanus som en förläggare gillade. Och det är jag lycklig över.

Boken är en historia om sagans magi och om att magi inte är något enskilt isolerat utan finns runtomkring oss hela tiden - det gäller bara att titta ordentligt, aldrig ge upp sina drömmar och om att välja sin egen väg.

Jag önskar att så många barn som möjligt vill läsa den, så klart, men att den också ska tilltala en större publik. Sagor eller berättelser inom fantasygenren kan tilltala många, det är jag helt övertygad om. Berättelsen kan man säkert också använda i andra sammanhang, själv kan jag tänka mig ett bokprat kring den. Låta barn och ungdomar få reflektera över karaktärerna, kanske man kan känna igen sig i någon av dem.

Så, om du blev lite nyfiken nu tycker jag inte att du ska tveka - läs den!

Hej på er....

Söndagar, en avkopplande dag för mig, en ångestens dag för många.

Läsa tidning, dricka en kopp te, sticka lite och sväva bort i tanken för en stund. Samla ihop alla gula post-it lappar och skapa en struktur, en mall för mina tankar - en karta som ska visa mig de olika vägarna i skrivandets mysterium.

Hur gör ni när ni skriver?? Har ni det lika rörigt i er skrivarlya som jag har? 

Håller på med del 2 i berättelse, alltså en fortsättning och hjärnan sprudlar idéer maximalt och återigen måsta jag bromsa mig själv och välja. Jag kan inte ta med allt, även om jag skulle vilja, jag måste begränsa. Hm...tråkigt tänker jag, men ack så viktigt.

Flow i skrivprocesssen idag - det är bara att köra....

Så, nu var mötet klart. Ett gott möte, en glad Maria åkte pendeltåget hem igen till Sörmland för att skriva vidare på del 2 som kommer att bli ännu ruggigare.

Ett mysigt förlag i fina lokaler; väggarna och det inuti kramade om mig och min skrivande själ i en varm och välkomnande kram. Det kändes som att komma hem - ett mycket gott betyg.

Nu ska det inväntas svar och då passar jag på att förkovra mig....skriva, skapa, drömma, tänka, klura, rita pilar, tankekartor, post-it lappar - kan se rörigt ut för den som bara kastar ett öga, kan se inspirerande ut för den som tror på skapandets kraft.

Ja, så står jag här och kan inte riktigt fatta att nästa vecka släpper jag min debutbok. Min efterlängtade ska nu få visa upp sig.

Mitt älskade lilla manus, som vi alla här hemma har lyssnat högt till till förbannelse - nu är det ni andra som måste läsa det, få upptäcka glädjen i det. Alltså, håll utkik den 5/2, för då kommer den. Och i mars kommer bok nummer 2, på annat förlag. En bilderbok som ska översättas till flera olika språk.

Och imorgon...ett större förlag har hört av sig och berättade att de gillade mitt manus och ville träffa mig för ett samtal. Det är imorgon den dagen inträffar. 10.00 och gud nåde om pendeln inte fungerar som den ska. Då är jag villig och gå - om det krävs.

Kan jag kalla mig författare nu? Eller har jag drabbats av hybris då? Måste man ha gett ut ex antal böcker som sålt i ex antal för att bli godkänd? Hur är det egentligen med den saken, vad tycker ni?

Håll era tummar för mig imorgon, för då gäller det.