Var går gränsen?

http://www.dn.se/dnbok/bokhandlarfamilj-vill-ha-mer-pengar-1.1144849

Det blir mycket länkar nu, men det är lite intressant,

Läste i DN att Åsne Seierstad dömt till skadestånd för att hon kränkt bokhandlarens fru Suraia Rais. Seierstad skrev "Bohandlaren i Kabul" efter hon bott i hennes hem och fått delta i familjens liv. Att boken skulle väcka kontroverser är inte svårt att förstå. Med det västerlänska synsättet på kvinnors rättigheter blir ju den afganistansak familjens värderingar minst sagt ålderdomliga. Det är en sak, men, frågan är hur mycket Seierstad skruvade upp historien och  vad familjen förväntade sej av boken. I vår tid av reality TV, hur mycket av ens privatliv har man rätt till när man släpper in kamror eller jornalister? Men framför allt, var går gränsen för ens eget ansvar?
Domen säger indirekt  att en man från Afganistan inte kunde förstå hur en västerlänsk kvinna skulle uppfatta hans familj, och dessutom att hans fru inte kunde förutse detta, därför att det är just mannen som bestämmer och han har bestämt att familjen ska delta i boken. Men då faller ju argumentet om ersättning och det blir Shah M Rais eget ansvar. Seierstad är där som iakttagare och familjen visste att hon skulle skriva en bok, en bok som iallfall Shah M Rais godkänt. Så även om Seierstad varit slarvig eller sensationslysten, så kan man argumentera att det Bokhandlaren själv, som kränkt sin fru genom att inte noga tänka sej för innan han utsatte henne och sin familj för att delta.

De