Hur glad ska man vara när det går snett?

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/barbara-ehrenreich-gilla-laget-hur-allt-gick-at-helvete-med-positivt-tankande-1.1154957

Fast jag inte håller med i allt hon skriver så är det intressant att tänka på detta. Hur glad ska man vara när man förlorat arbetet, blivit sjuk eller något annat hänt?
Är det för att andra blir stressade av att man är arg och att ens situation kan hända dom, så att man ska vara solidariskt och säga att det är inte så farligt.

Ilska är bra, och att se det som det är är bra. Det där glaset som alla pratar om som ska vara halvfullt, har en mängd och den mängden är densamma om det kallas halvfullt eller halvtomt.
En deciliter är en deciliter hur mycket man än ler när man dricker det, eller surar om man nu väljer det.

Poängen är att kunna se båda sidorna. Se vad som blev fel och på så sätt kunna göra något åt det.  Att vara lösningsorienterad.

Vad artikeln inte visar är skillanden mellan det privata och det offentliga. Det är ingen ide att gå tvärsur till sina nya arbetsintervju och tro att man ska få jobbet. Men det är heller ingen ide att sitta hemma och låtsas att det var en gåva att få sparken.

Det bästa är att gå igenom det hela när något händer en. Först är man tom, sen arg, sen är det alla andras fel, sen bara ens eget, sen är man ledsen, men sen börjar man se vad som är vad, vad man gjorde och inte gjorde själv, vad andra gjorde mot en, vad som bara var orättvist och oförutsägbart, och till sist så börjar man se vad man kan göra åt saken.

Lätt va!?