Det regnar alltid på min semester....
Oavsett om den förflyttas framåt eller bakåt så har den traditionen att alltid börja med regn....
Har avslutat en hektiskt period på arbetet med både sjukskrivna, semesterlediga och kommande föräldradalediga i en organisation som börjar halta pga alla 40 talister på högre poster som går i pension. Allt i denna extrema hetta som varit. Så började alltså sommaren för min del med moln och regn i vanlig ordning.
Fick ett infall och åkte till Myrorna där inhandlades 6 pocketböcker av diverse sort men ett flertal deckare. Undrar vad det är med den ljuva sommaren (eller åskväder) som gör att man vill läsa om mord?
Kanske man behöver en motbild av allt det sommarväna i någon slags Luthersk tradition, att allt är förgängligt och livet (sommaren) är kort. Nåväl hade en sommarmiddag med gamla vänner som jag inte sett på många år i fredags och naturligtvis diskuterade vi vad vi läser just nu. Märkligt ändå att vi inte setts på så många år och det blev ändå den stora diskussionen. Vi kom dock fram till att min väninna inte hade läst:
Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marques. Den hade jag läst och älskat redan 1979.
Hon hade i sin tur just läst en bok av en svensk författare som jag aldrig hört talats om och har nu glömt bort namnet men hon var helt betagen. Så vi har lovat varandra som svensk och sydamerikan som hon är att vi skall byta erfarenheter vad det gäller litteratur men vice versa.
Det blir säkert outstanding.
Håller för övrigt på med en för mig ny svensk deckarförfattare som jag återkommer om när jag läst färdigt. I den genren är för övrigt Unni Lindell ett säkert kort i alla fall för mig och även Jo Naesby.
Hur blev Norge så läskigt?
God sommarläsning.
Vad läser ni för era barn?
Hade just en diskussion med min äldre dotter om vad deras godnattsagor bestod av.
Färgat av mina egna kriterier så blev det Mumintrollen och säkerligen Gunnel Lindes: Mamm och Pappsagor som jag tycker är helt fantastiska. Vad har ni själva för åsikter om detta det finns ju en uppsjö av barnlitteratur idag även om jag själv kanske inte tycker att mycket håller måttet.
På sommaren finns ju en helt fantastiskt tid för läsning på stranden eller gemensamt vid bryggan om kvällen. Jag minns våra kvällsläsningar av Robinson Crouse i skavföttesläge med min lillebror om kvällarna i barndomen. Sådant finns alltid kvar i minnet. God sommarläsning
ungdomsliteratur och vuxenliteratur
Funderade på det där med ungdomsböcker och barnböcker.
Mina barn började läsa vuxenliteratur tidigt. Min dotter läste DaVinci-Koden när hon var 12 år. Om vi var i bokhandeln så köpte hon böcker på ungdomsavdelningen, men läste i stort sett dom färdigt på vägen hem. Böcker som "Harry Potter" varade lite längre, men inte mycket. Hon hittade böcker i vår bokhylla som intresserade henne. Att säga nej till läsandet eller att censurera (fast jag lade undan "American Psyco" och andra av den sorten) kändes otänkbart fast jag fick kritik från lärare som tyckte det var för avancerat. Min dotter var nyfiken och hennes ordförråd var så pass utvecklat att hon förstod det hon läste.
Finns det åldersgräns på läsande. Jo det finns det ju, men hur fungerar den gränsen? Vad är Ok och vad är oacceptabelt?
Det som fövånar mej ibland är att man självklart läser sagor för barnen, även Grims, men annat döms som för våldsamt. Jag t ex blev retad för att jag fortfarande läste sagor i tonåren, men det var ju då jag började fatta vad dom egenligen handlade om, och kunde se symboliken utan att stressa upp mej för hoten och våldet.
passion, motivation och slarv, del 2
Redigering. Är det trist eller är det roligt?
Oavsett vad man tycker om det så tror jag att det är den viktigaste delen i skrivandet, och rätt ofta när man läser böcker så känns det som författaren gett ut sitt tredje utkast.
Visst man är så glad, så glad när det är färdigtberättat att man vågar knappt andas runt sitt pristina manus. Man numrerar (eller jag gör det nu för ni vet ju annars hur det kan gå…), man flyttar runt lite komman och annat mindre allvarligt, men texten i sej är näst intill helig. Man känner sej ansvarig, ens karaktärer lever däri och får inte störas. Dom är nyfödda och bräckliga men har begått stordåd genom hela processen. Man tycker dom ska få vara ifred nu, inte antastas eller förolämpas av att hotas med uppsägning eller omplaceing.
Min lärare sa, “efter ni skrivit färdigt, skriv ut texten, ta fram saxen och markeringspennorna. Markera! Rosa för det ni gillar, blått för det som driver berättelsen framår, gul för det som ska bort.” Ja eller vilka färgkombinationer man nu svarar på, (hos mej är gult fult, blått är flott, rosa är kuriosa, turkos ska förgås… jag vet, mesigt, men effektivt). Att sätta upp systemet kan ta ett tag och det är OK för det gäller ju, allvarligt talat, att vara konsekvent och att komma ihåg det.
Sen går man lös, klipper och klistrar och kastar om, markerar och kluddar. Hela den ursprungliga texten ligger skyddat och fin i ens dator och man kan gå fram som Jack i East Ends mörkaste gränd. Härja som den värsta kort-tids-projekt-anställare.
Det är befriande!
Sommarvärd P1 6 juli 2010
Missa inte dagens sommarpratare i P1, Niklas Lundblad. Hans skrivande ledde till ett framgångsrikt jobb, bröllop och barn. Han skrev och skrev och hans noveller slutade alltid med att någon dog eller försvann....Så skriv! om allt innan de artificiella författarna tar vid. jag är säker på att snart har vi dem i bokhandeln eller kanske i bokhyllan utan att veta om det. Det finns terapeuter som Eliza så varför inte författare som StenStina.
Vi har tur som lever i flexibilitetens tid, vi behöver inte längre anpassa oss. Allt (nästan) går att se och höra på i efterhand
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=3713577
Titel: samhällspolitisk rådgivare, Google
Ålder: 38 år
Född i Tyresö utanför Stockholm, bosatt i Los Altos, Kalifornien
Debuterar som Sommarvärd
Känd svensk IT-debattör och filosofie doktor i informatik som just tillträtt en tjänst på Googles huvudkontor i Kalifornien i USA för att bygga upp en tankesmedja kring samhällsfrågor. Har dessförinnan arbetat många år på Stockholms Handelskammare, senast som vice vd. Är ledamot i regeringens IT-råd, författare till tre böcker om internetsamhället och medgrundare av den liberala tidskriften Neo. Fick 2006 års Eisenhower-stipendium, som delas ut till framtida ledare runt om i världen.
Temat för mitt Sommarprogram kommer att vara det vardagliga skrivandet och hur det formar oss, och hur det har format mig.
passion, motivation och slarv, del 1 ...
Jag har just läst ut Kunzelmann och Kunzelmann av Karl Johan Vallgren.
Boken är en Far och Son historia som utspelar sej i nutid, samt i mitten av förra seklet.
Vad som är väldigt intressant med boken är hur en och samme författare lyckats skriva en superbra bok och en rättså dålig; i samma bok.
Historien om pappan är rik i språket, spännande och intressant. Porträttet är trovärdigt och man slukar sidorna. Historien om sonen är slarvig och ointressant och ofta inte trovärdig eller engagerande.
Det verkar som om motivationen med boken var att skriva pappans berättelse. Det är där som författaren lagt ner mest tid på research, utformning av karaktärer och händelseförlopp. Den moderna delen är mer tagen för given, men även om nu personerna i den lever slarviga liv så behövde den inte vara slarvigt skriven. Slutet är också en summering där det verkar som om han tröttnat på dom (ja, den utspelar sej i nutid), men det är ju snopet om man nu tagit sej igenom dessa 400 plus sidor, att bli avsnoppad.
Detta fick mej att fundera på att det där med att vara passionerad för sin story, att man verkligen vill förmedla och berätta den. Pappans berättlese har den passionen och det märks, men sonens är mer som en ide om att ställa de bådas liv mot varandra, utan att egentligen vilja berätta om sonen annat än i svepande drag.
Så, som författare, om man själv inte är intresserad, varför skulle någon annan vara det? …tänker jag ju då…
Skön midsommar
Solen värmer och snapsen ligger på kylning och nu börjar Svenskarnas somrigaste helg. Jag minns en gång en vän till mig berättade (ej svensk).
Han hade nyligen anlänt till Sverige och var hembjuden till några bekantar ute i skärgården. Solen sken även då och vattnet glittrade, alla gästerna anlände solbrända, blonda och med blommiga sommarklänningar. Lunchen serverades färsk potatis, sill i alla de olika former och fram kom snapsen och alla dessa snapsvisor till och som sagt alla vet vad som händer då. Alla gästerna blev fullare och fullare de fina sommarkläderna blev smutsiga och alla började dansa på borden. En aning chockad gäst bara log och obsaverade att detta var mycket annorlunda. Senare på kvällen var det dags för kaffet och nu började alla rätta till sina kläder och tackade och begav sig därifrån som om detta var det mest normala i världen. Utlänningen log skakade på huvudet och log igen.... SKÖN MIDSOMMAR
Skriv haiku
Haikun är en ultrakort dikt som blixtbelyser ögonblicket.
Ofta återges en situation i förändring. För det mesta sker en skiftning eller förskjutning som öppnar ett nytt perspektiv.
Ung med författardrömmar
Är du ung och drömmer om att bli författare ska du inte ge upp om ett förlag inte vill ge ut ditt manus.
Här hittade jag en ganska bra sida för er att läsa. Ni kan alltid lägga upp ert manus här på bokdebutant, vi har ingen åldersgräns
http://www.barnensbibliotek.se/Skriv/Blipublicerad/tabid/261/Default.aspx
prinsessor och prinsar
Ja då är sagan är All.
Prinsessan har fått sin Prins och han halva kungariket eller hur man numera delar upp det.
Själv funderar jag på varför man blir lätt gråtmild när man egentligen inte bryr sej…
Ja, det blir kanske bara en kvar
http://www.resume.se/nyheter/2010/06/15/bildar-kartell-for-lasplat/
Va tror ni är detta bra eller dåligt? Bonnier är överallt, ska de bli nya google och tjäna massor av pengar på annonser?
lycka
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/livet-gar-inte-ut-pa-att-vara-lycklig_4842491.svd
Läste detta och tänkte på var ens eget skrivande passar in. Skriver man för att man fyller ett behov hos sej själv, kanske vill man bli berömd och erkänd, eller är det för att man vill belysa vad det är "att vara människa" eller är det för att man vill väcka uppmärksamhet för de samhällsfrågor man brinner för, orättvisor och annat?
Kanske och förmodligen lite av varje, men det är värt att fundera på.
kritik
På tal om kritik. Sann historia,
För något år sen så tog jag mod till mej och visade ett manus jag arbetat med för en bekant som skriver pjäser. Jag ville få lite råd kring en novell jag skrivit som jag funderade på att göra om till en pjäs. Mannen i fråga var mycket trevlig och sa att han kunde titta på den om jag skickade den via email.
Visst, sagt och gjort .
Nästa dag föreslår han att vi skulle träffas över lunch. Det känns så spännande och roligt och jag packar ner min anteckningbok med story-bord och teckningar på scenografi.
Väl där, beställer vi mat och så lägger han fram mitt manus på bordet och säger,
“Du hade inte numrerat sidorna, så jag har gjort det åt dej.”
Mitt hjärta sjunker, tonen och sättet han föser fram papprena som är min novell, min nu numrerade novell, säger allt, detta var inget möte mellan två kreativa personer.
Det finns ingen omskrivande mindre pinsam version; jag blir kapad vid fotknölarna; ingen redaktör värd namnet kommer ens ta en titt på detta osorterade svammel.
Jag sitter där över min sallad som en skolflicka med tårarna i halsen och tänker ilsket att i skolan hade jag ju iallafall varit rebell, men här sitter jag och försöke verka proffessionell och intalar mej själv att, besk medecin ska tas den med… med eller utan socker.
Han byter ton och säger att han kan hjälpa mej och agera som min mentor.
“Jag ska visa dej hur man skriver. Här på första sidan t ex där ska det stå…”, han pekar uppfodrande under 1an.
Jag gapar stort, här kommer mirakeldropparna. Men precis innan skeden ska in och jag sväljer som en duktig flicka, så känner jag en konstig känsla i magen. Det känns fel.
Jag samlar mej, samlar mitt manus och lägger in det mellan sidorna i min anteckningsbok.
“Tack för att du tog dej tid och att du erbjuder detta, men jag tror jag måste få tid att tänka först.”
Vi äter vår mat och småpratar lite. Jag försöker återupprätta lite av min självkänsla genom att prata lite om att jag tycker berättelsen är bra och universiell, även om min grammatik kanske är dålig. Jag nämner en av karaktärerna och att jag ser henne likna vår gemensamma väninna. Han vet inte vem det är, karaktären, inte väninnan.
“Jag läste bara första paragrafen”, säger han med självklarhet.
Jan Guillou: Kan det vara så?
Kan det vara så att svaren finns i hans nästa bestseller?
Rätt att skriva? Rädd att stava fel? Glöm det!
Det sägs att hjärnan är formbar för och känner lätt igen redan kända scheman
Om skribenten har dyslexi är inte hela världen
Man nak läsa txten om nam stakar om bokätsveran lite urh oms helst
Men raba om sammanhanget finns där.
Prova att läsa nedanstående text, inte så svårt som det först verkar.
Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.
Läs texten igen, inga problem va?
"Olny srmat poelpe can raed tihs.
cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn't mttaer in waht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoatnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it wouthit a porbelm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe.
Fotsvett, inspiration och endorfin kick
Tålamod jag knyter ihop det med något om skrivande;
Hej jag var ute och sprang igen 1,5 mil! Härligt jag har gått ner mig ordentligt under det här året så detta var rekord för i år. Sprang blodomloppet förra året och så stukade jag foten svårt. Naturligtvis så började jag träna på nytt kom åter upp i någon mil halkade stukade foten på nytt.
Uppehåll och sedan igen återigen längtan efter en riktig endorfinkick, jag sprang två mil i skogen jättelycklig och med mp3 spelaren pumpande musik. Livet lekte återigen! Så halkade jag stukade andra foten också - jag lovar! en mil genom skogen hem med två stukade fötter var inte kul!
Några månader gick och så åter abstinens - strax var jag ute i löparspåret!
Nu var det en hälsporre som satte käppar i hjulet eller åtminstone käppar i händerna på mig.
Så nu äntligen har hälsporren börjat släppa jag har sprungit 8 gånger sedan nyår och blir stadigt bättre.
Visst är vi konstiga vi maratontränare! Men något lopp blir det inte förrän nästa år
Visst! Jag fick massor av goda idéer då jag sprang , det fullstädigt surrade som en bikupa i skallen av roman uppslag – alla fullt i klass med Brott och Straff och andra klassiker.
Men hör och häpna då jag slutligen hade fått igång min dator och satt vid tangenterna så var det tomt! Tomt som en urdrucken mjölktetra! Tomt som dan efter julafton!
Samma tröga trista gröt flöt genom hjärnan av trista gamla sura vardagstankar
Men jag ger inte upp jag vet att Hemingway blev känt för sitt talesätt om kreativitet ; 10 % inspiration, 40 % whiskey, och 40 % transpiration sa han. Jag vill infoga fotsvett 20 %.
Mera flit behövs på Bokdebutant!
Hej Arnold skall passa på att berömma sig för att du skriver så flitigt och att du läser andras kommentarer och ger svar och DESSUTOM TAR DIG ATT LÄSA ANDRAS MANUS OCH KOMMENTERA! Vi måste nog alla andra också bli mera aktiva på bokdebutant för att detta skall komma igång och bli ett aktivt och givande forum - stort tack.
Jag lovar för övrigt att själv..göra mitt bästa
Jag har inte lagt ut något manus ännu så jag får väl hålla mig lite ödmjuk än så länge