De senaste texterna jag har skrivit har alla varit skrivna i jag-form, men jag har fått kämpa ganska mycket med det. Jag tycker att det ger en trovärdig berättelse, det är ju någon som själv återger sina upplevelser, eller delar med sig av det som händer just nu. Men det är svårt att inte få berätta om allt. Jag som författare vet ju vad alla personer tänker eller hur de känner sig, men det kan jag inte dela med mig av om jag väljer att skriva en text i jag-form. Jag märker att jag ofta halkar dit och skriver vad någon annan person tänker, eller hur någon annan person känner. Men det får jag skynda mig att radera, eftersom bokens jag bara kan berätta om sina egna tankar och känslor. Jag tycker också att det kan vara svårt att göra miljöbeskrivningar i texter skrivna i jag-form, men det kanske bara är något som kräver mer träning.

Att skriva texter i tredje person tycker jag nog är lite lättare. Då kan jag dela med mig om allt jag vet om alla. Jag tycker att det kan göra mycket för en text om man både kan dela med sig av vad personer tänker och känner, eftersom det inte alltid stämmer överens med vad de säger eller hur de agerar. Att kunna beskriva vad som händer på flera ställen utan att en viss person måste vara där ger också en frihet.

Det här hör lite ihop med mitt tidigare inlägg om att skriva i dåtid eller i nutid. I jag-form har jag skrivit både i dåtid och i nutid, men i tredje person har jag bara skrivit i dåtid. Att skriva i tredje person i nutid får kanske bli mitt nästa skrivprojekt. Det skulle åtminstone vara en stor utmaning för mig, men det är väl genom utmaningar man utvecklas?