Utgivningen av lättlästa böcker har vuxit den senaste tiden, vilket ändå måste visa att fler och fler läser. Genom att skriva lättlästa böcker når man också ut till en målgrupp som tidigare inte kanske har läst så många böcker. Vad är det då författarna idag vill förmedla till just denna målgruppen. Som för alla som läser är det väldigt ljust för de yngre läsarna som har upp ämnen som utspelar sig i vardag i hemmet eller i skolmiljön. Relationskonflikter är populära ämne som jag tror många identifierar sig med. Vad som är intressant är Kristin Hallbergs reflektion om innehållet och dess könsfördelning. I böcker som handlar om flickor finna det oftast pojkar i periferin men i böcker om pojkar saknas detta. De hanterar också problem som dyker upp annorlunda, både flickor och pojkar är mörkrädda men hanterar situationerna på olika sätt. Pojkarna löser det genom att ropa på pappa medan flickorna löser det tillsammans. Då undrar jag om det är kvinnor eller män som skriver och vad de vill framhäva, kan det vara så att kvinnor och män skriver olika pga sin egen uppväxt eller vilka faktorer är viktiga här? För när man senare i livet kommer till ungdomsböcker handlar det mycket om relationer till det motsatta könet och nu är böckerna mörka. Är detta för att förbereda vuxenlivet på en grå vardag?

http://www.svd.se/kultur/litteratur/morker-ska-locka-unga_6239830.svd