Förslaget om att göra förläggaren ansvarig för innehållet i böckerna dom ger ut blir ytterligare ett steg bort från möjligheten att höra individuella röster. Om bokförläggare som ju redan har stor del i det slutliga manuset nu också ska vara ytterst ansvariga kan man förstå om dom vill styra sina författare. Vi kommer kanske inte längre få höra människor som berättar historier utan istället stora koncerner som tillrättalägger samtidens röster och förlag bestående av grupper som tillhandahåller ”writers for hire”. Man kommer förmodligen vända ut och in på varje mening så att inget kan stöta sej eller väcka upp för stora känslor. Känslor som skulle kunna bli stämningar eller andra kostsamma olustigheter för förlaget.
Men det är just detta en del litteratur ska göra; ställa saker på sin spets, röra om, för oss olustiga och tvinga oss att se på mer än det tillrätta lagda mainstream utbudet.
Om vi strävar efter ett samhälle där gruppen blir norm blir anpassningen till gruppen resultatet. Inget kan vara längre från yttrandefrihet, individualism och nytänkande. Givetvis kommer det finnas de som tar chanser och vågar även inom förlagen men förslaget i sej känns bakåtsträvande.
Att en författare ska kontrollera sina uppgifter när denne skriver om namngivna personer, det är självklart och något som ett förlag kan kräva. Men den statliga utredningens förslag som det ser ut nu lägger sej som en skugga över all litteratur och ger förlagen som redan har stort inflytande över författaren, total kontroll. Risken är att vad som blir kvar är inhyrda författare som kan leverera.

http://kulturbloggen.com/

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/forlagen-kan-fa-ta-over-innehallsansvaret

Jag har svårt för verklighet, när den är på knä och fantasin istället gör sig påmind.?Min verklighet behöver sin fantasi precis som en bil behöver en start nyckel. Deklarationer är svårt. Bankärenden. Tv-kontroller. Följa order. Tålamod med andra. Rondeller. Matlagningsrecept.

Det är galenskapen som cirklar runt vart än insikt och födelse existerar, ?som i sin vilda natur alltid är redo att kasta sig framåt in i kaos och död. Det är liv.

Och emellan den tuna linjen som separerar kaos och ordning, skimmret från ljus och mörker- Galenskap tar sin fastaste form emellan och under gränserna.