Nu bor jag i Sverige - svenskans hemland. Om jag vill köpa kläder här, kan jag gå till en affär som heter någonting med weekday. Om jag vill äta hamburgare, kan jag gå till en restaurang, vars namn innehåller ordet king, och om jag vill ha kaffe kan jag uppsöka ett etablissemang som ståtar med ordet house i sitt namn. Det är engelska som verkar gälla om man ska marknadsföra sig i Sverige idag.

Engelska är förstaspråk för bortemot 400 miljoner människor. De flesta som bor i till exempel Sverige har nog dock det språket som andraspråk, och därför spelar det en underordnad roll i samhället. Hur moderiktig och internationellt gångbar engelskan än blir, ligger svenskan på lur under ytan. Jag tror nämligen inte att det är en ren tillfällighet att etablissemang i Sverige heter saker som weekday, king och house. Orden är ju ganska lika sina svenska motsvarigheter veckodag, kung och hus, och detta faktum gör att säkert många svensktalande relaterar till sin svenska när de ser de engelska orden. Den engelska som syns i det offentliga rummet i Sverige är alltså inte sällan genuint engelsk, utan man skulle kunna säga att det är en engelska anpassad för Sverige.

I början av året var jag i Tallinn. Jag gick in på köpcentret Solaris vid Estonia-allén. Liksom i köpcentrum i Sverige skyltade man där på engelska. Jag flanerade förbi butikerna NS King och Just See, och så skrattade jag inombords. I förstone ser ju de där namnen engelska ut, men jag kom på att de nog riktar sig specifikt till estnisktalande konsumenter. Det är nog ingen tillfällighet att just en skoaffär väljer att kalla sig någonting med king i Estland, för det estniska ordet "king" betyder mycket riktigt sko. Och Just See är ett alldeles utmärkt namn på en presentbod i Estland, för dess namn, utläst på estniska, betyder just det här, alltså "Titta bara, just det här är vad du är ute efter, du som går där och flanerar och vars pengar vi vill åt".

De här dolda dubbeltydigheterna och nationsspecifika associationerna når sällan fram till dem som råkar ha engelska som förstaspråk, samtidigt som vi som bor i länder där engelska främst är ett andraspråk kanske inte alltid tänker på att vi ofta svänger oss med en engelska som lever i något slags symbios med ett annat språk. Tänk på det nästa gång ni går ut och shoppar - det kan finnas dolda dubbeltydigheter där ni minst anar det!

Linus Ganman
språkbloggare

När representanter från flera etniska grupper ska bestämma saker tillsammans, brukar tesen om alla språks lika värde komma på tal. Jag har inte lyckats luska rätt på vem som formulerade den tesen först, men vet att jag har hört den många gånger. Nog för att den store Charles Dickens råkade skriva på engelska, men hans verk är inte ett dugg mindre läsvärda eller funktionella i översättning till sydsamiska eller esperanto. Ungefär så.

Jag tror att jag alltid har tilltalats av den här idén på något sätt, men ständigt stöter jag på exempel på att det finns människor som resonerar annorlunda. Och det är väl klart, bara när man gör en snabb översättning av en text från ett språk till ett annat, märker man ganska snart att texten på målspråket varken ser ut eller låter tillnärmelsevis som på källspråket, och det är förstås lätt att tänka att texten nog gör sig bäst på originalspråk ändå. Likväl gnager tanken i bakhuvudet. Det låter så romantiskt när man hör någon drämma till med ett "Je t'aime" på franska, men skulle det inte kunna vara minst lika romantiskt på vilket annat språk som helst?

När min morfar blev änkeman, blev han med kabel-tv. Han fick då i sitt programutbud bland annat svenska TV3, norska TV3 och danska TV3. Visste ni alltså det, förresten, att den kanalen finns i olika språkversioner? När jag hälsade på morfar den där sommaren kändes plötsligt smultronen i dikena betydligt mindre lockande än att sitta och zappa, så jag zappade för glatta livet, och lade då märke till vissa anslående skillnader mellan svenska och norska TV3 - två kanaler som jag först trodde var i stort sett identiska.

Den här sommaren bjöd TV3 på reklam för Daim under parollen "You never forget your first Daim.". I alla fall gjorde svenska TV3 det. Norska TV3 bjöd på exakt samma filmsnutt, med italiensk stämning, broar över floder, gondoljärer och nunnor och allt, men under parollen "Du glemmer aldri din første Daim."! Till och med texten, den karakteristiska blåa med vita konturer, var på norska.

Jag blev ganska perplex av denna upptäckt, och flera frågor väcktes i mitt huvud. Varför sände svenska TV3 reklam på engelska medan norska TV3 sände samma reklam på norska? Var det svårt att skriva med det blåvita Daim-typsnittet på svenska? Fanns det ingen mutbar svensktalande som ville läsa in parollen på ärans och hjältarnas språk? Låter det mindre aptitretande att prata om Daim på svenska?

Jag har aldrig fått svar på de här frågorna. Jag vet bara helt säkert att jag inte alls kommer ihåg min första Daim. Av någon anlednng minns jag i stället min första Citroën. Men det är förstås en helt annan historia. Jag var fyra år gammal och var i Helsingør med mamma och pappa. På båten över sundet hade jag fått en fruktcocktail med ett rött cocktailbär. Fast det var nyttig frukt, smakade det sött som godis. När vi kom i land, stod Citroënen där. Bullig och med tygtak. Och runt omkring mig pratade alla danska.

Linus Ganman
Språkbloggare