Recensionens detaljer

I Korparna för vi läsa om hur Klas berättar om sin uppväxt på den småländska landsbyggden under 70-talet. Klas får växa upp för fort, hjälpa sin mamma och ta ansvar för sin yngre bror och psykiskt sjuka far. Klas flyr till fåglarnas värld där han själv är gökungen, han lär sig se och höra och tänka som fåglarna. De blir hans flykt från verkligheten när den känns för komplicerad och tung. Han upplever skuld, rädsla och en skäck för döden och sveket men stöter också på ungdomskärleken.
Bannerhed berättar med en sådan närvaro och detaljrikedom att jag står bredvid och iaktar varje rörelse Klas tar, jag känner samma känsla. Den är gripande och känslosam och jag känner sorg för hela familjen och deras livsöden.
En annan mycket intressant del är hans kunskap om fåglar som finns som en häftstift fast naglat genom hela berättelsen. Hans kunskap om fåglarna handlar inte bara om etologi, den har en så stor bredd och en inlevelseförmåga att man nästan kan tro att han var en fågel i sitt förra liv. Att få ta del av denna kunskap och befinna sig i fåglarnas miljö är så otroligt fashinerande att jag längtar till boken så fort jag lagt den ifrån mig.
Boken handlar inte bara om fåglar utan de är kanske en täckmantel till överlevnad och om vilka stigar livet stakar ut för människan.
En mycket bra och välskriven debut!