Min pappa är snäll och min mamma är utlänning Framhävd Het!

Alicia kommer aldrig riktigt fram i boken, eventuellt är hon lite för komplicerad och onåbar för de i yngre tonåren. Visst strular hon med killar och suckar över sin mamma, men i övrigt är hon svår att komma in på livet.
Alicias pappa reser i väg i inledningen och finns inte efter det, Alicias mamma är desto mer närvarande. Hon är en kulturkrock! Visst är det dråligt att hon använder möglig ost i lasagnesåsen, men handen på hjärtat - gör verkligen polska kvinnor så??? Jag får lite besk smak i munnen av generaliseringen av polska kvinnor! Klyscha på klyscha radas upp. Flest skratt bjuder den från Polen nyligen emigrerad kusinen på, som uppvaktar Alicias pojkvän med döda djur. Lätta skratt, men återigen - gör polska kvinnor verkligen så?

Vendela 13

Alicjas släkt består av polacker. Humorn i boken får en att garva i minuter. De åker fram och tillbaka mellan Polen och Sverige.
Släktfester, möglig mat och döda grävlingar. Var kommer allt ifrån?

Boken var lagom bra i sig med humor och sånt, men som sagt... VAR är den snälla Pappan?

Det är inte ofta jag känner för att inte läsa klart en bok, men den här boken fick mej att ge upp flera gånger. Funderar på om författaren verkligen har så mycket emot polacker som bokens innehåll låter påskina. Kritiken mot allt polskt är så uppenbar att det ter sig skrämmande. Innehållet var mest overkligt och så illa uppdiktat; fullkomligt idiotiskt, ursäkta uttrycket.
Det som retar mej mest är att jag spillde tid på boken då jag istället kunna njuta av något intressantare
Sågar den totalt, skulle aldrig drömma om att rekommendera boken till någon i lämplig ålder.Vad skulle den få dom att tro??? -Att alla från Polen är som huvudpersonens mamma och övriga släktingar.Tummen ner!/ Lingan

Recenserat av Frida 13 år

Jag tyckte att boken var bra. Lite svår att komma in i, långtråkig var den i början men blev bara bättre och bättre. Tyvärr tyckte jag det var ganska lätt att se vad som skulle hända. Personerna var verklighetstrogna trots att mamman kunde vara lite överdriven. Det var vissa tillfällen man blev riktigt äcklad av hennes matvanor. Jag tyckte även att Ola var lite väl perfekt för att man skulle köpa det men det kan ju vara ut hennes synvinkel. Jag tyckte att handlingen var bra inte så himla kreativ men hon gjorde den bättre än vad många andra skulle gjort. Det var inte precis min favoritbok men den är helt klart värd att rekommenderas. Den är bra skriven trots att jag störde mig lite på ordvalen i mellan åt. Boken hoppade inte handlingarna fram och tillbaka utan man förstod hela tiden var personerna i fråga var och vad de tyckte. Boken är helt klart värd att läsas.

Det är med stor glädje och förtjusning som jag läser Alicjas uplevelser och tankar om sin familj, vänner och släktingar. Boken är skildrad med hjärta, värme och en stor portion humor, det var länge sedan jag skrattade så mycket! Abrahamson värjer inte för att skildra på ett utlämnande sätt kulturkrockar och känsliga tankar. Det hela är underhållning på hög nivå och jag hoppas verkligen att vi får läsa mer av den här författaren. Till och med min tio-åriga dotter skrattar förtjust då vi valt boken som högläsning! Det enda som jag reagerar på är titeln, denär riktigt usel och därför får boken bara en fyra av mig.

Recenserat av Irma 11år.


Jag tyckte inte att boken var särskilt bra, jag skulle ge den 2 stjärnor. Det kan bero på att den är för äldre barn, typ 16 år. Den handlar om en tjej vars mamma är polsk och hennes pappa är svensk, därför tycker jag att boken borde heta min pappa är svensk och min mamma är utlänning, det låter ju konstigt med min pappa är snäll. Pappan är ju knappt med! Jag tycker inte heller den var särskilt bra skriven. Boken var helt enkelt tråkig.

Det första jag tänkte på var att detta är en "Hjälp jag heter Zbigniew" av Zbigniew Kuklarz fast för ungdomar.

Emmy Abrahamson leker med de olika kulturskillnaderna på ett lättsamt sätt.Hon leker med fördomar om den polska kulturen, som t ex polska hantverkare som dricker och langar sprit utan att kunna ett ord svenska. Hon gör detta riktigt bra, utan att vara diskriminerande mot den polska kulturen.
Den är lättläst med en rolig distans till kaoset och de vardagliga katastroferna, och visst skrattar jag. Men den innehåller också ett djup om kamratskap och om förlåtelse.
Jag flyttas direkt till Österlen och kan känna den råa brisen och den varma sanden.

Titeln kvarstår dock som ett frågetecken. Var är den snälla pappan?

En bok jag kan rekommendera varmt! Zusan/Bokdebutant

Alla ungdomar med en mamma som inte följer normen kan känna igen sej i Emmy Abrahamsons bok, Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Alicjas mamma uppfyller alla tonårskriterier för den pinsamma mamman och lite till. Allt Alicja vill är att vara vanlig och svensk, men istället dras hon med i sin polska mammas jakt på att hitta billig arbetskraft och billig vodka till kusinens bröllop. Berättelsen balanserar nära det stereotypiska, men man förstår att det är genom Alicjas tonårsögon som vi ser och får återberättat denna snurriga tillspetsade sommar. En sommar där allt som kan gå fel, går fel, och allt som inte ska gå rätt, går rätt.
Abrahamson skriver roligt, men det tar lite för lång tid innan man uppfattar det närmare farsliknande greppet. När man väl kommer in i det så faller alla fyllegubbar, knasiga släktingar och bränd polsk mat på plats.
Det är lite kul och framför allt lättläst.