Hej,

Jag sitter och brottas med en grej och tänkte att jag kastar ut en fråga här så kanske någon tycker något klokt

Jag håller på och konverterar delar av mitt bokmanus (det jag publicerat inledningen på här) från beskrivningar av konversationer till riktiga dialoger.

Vad är då en riktig dialog?

Är det en dialog som ser ut som en dialog eller en avskrift av ett samtal där personerna undviker svara på direkta frågor?

Exempelvis:

”Hur är det med foten, har den läkt ordentligt efter benbrottet?”
”Jag kan fortsätta gå en bra bit till” svarar pappa och haltar knappt märkbart.
”Men jag har nya skor, vad sägs om en pint på the Yard?”

Konversationen fortsätter sedan med en fråga om jag dricker mkt öl vilken jag svarar något helt annat på.

Om ni läste detta i en text, skulle ni tolka det som att jag har glömt bort hälften av dialogen, eller som att personerna känner varandra rätt väl och svarar lite som de vill?

undrar Kristina

”Jag kan fortsätta gå en bra bit till” svarar pappa och haltar knappt märkbart.
”Men jag har nya skor, vad sägs om en pint på the Yard?”

Jag skulle skriva;

”Jag kan fortsätta gå en bra bit till,” svarar pappa och haltar knappt märkbart, ”men jag har nya skor. Vad sägs om en pint på the Yard?”

altrnativt

”Jag kan fortsätta gå en bra bit till, men jag har nya skor", svarar pappa och haltar knappt märkbart. "Vad sägs om en pint på the Yard?”

Men svar på frågan, Nej jag tycker inte man tror att du glömt halva konversationen, det är skönt när man inte överförklarar så mycket i dialogen att den inte känns som en verklig konversation.

Jag tycker inte att det ser ut som om du har glömt bort halva dialogen. Det flyter på bra och man förstår att de känner varandra ganska väl.

Tack båda!
Då fortsätter jag på den inslagna vägen.